Miljögifter

0

Vad innebär organiska miljögifter?

Blodprover från 1940-talet visar att före andra världskriget innehöll blod och vävnader hos människor praktiskt inga gifter eller föroreningar alls. I dag ser det annorlunda ut.

Alla människor på jorden har i dag spår av organiska gifter i kroppen. Faktum är att en del inuitbarn får i sig extremt höga nivåer av organiska föroreningar genom bröstmjölken, eftersom organiska föroreningar sprids globalt och samlas i kallare områden. Det visar också hur ansamling och anrikning verkar: en ansamling av gifter vid polerna, och en anrikning från mamma till barn.

Ett miljögift är ett ämne som bryts ned mycket långsamt i miljön, och kan lösa sig i fett. Fettlösligheten gör att det kan stanna kvar och öka i fettvävnad i kroppen hos människor och djur. Detta innebär i sin tur att gifterna lätt kan spridas i näringskedjorna.

Eftersom organiska miljögifter är mycket stabila och inte försvinner av sig själva, kan de negativa miljöeffekterna stanna i miljön under lång tid.

Problemen med organiska miljögifter:

• De är oftast fettlösliga. Det gör att de lätt kan spridas i näringskedjorna och bindas till människor och djur.
• De bryts ned mycket sakta. Det gör att vi får leva länge med effekterna av dessa. Sådana ämnen och dess omvandlingsprodukter bör inte finnas i miljön.
• De orsakar skador på både människor, djur och natur.

Rovdjuren far mest illa av organiska miljögifter, eftersom att gifterna anrikas genom näringskedjan och halterna är därigenom som störst för rovdjuren.

Havsörn och pilgrimsfalk var nära att utrotas i Europa under 1960- och 1970-talen på grund av
äggskalsförtunning orsakad av DDT.

De allra högsta miljögiftshalterna hos levande organismer finns vanligen hos däggdjur och fåglar som livnär sig på fisk eller andra djur i vattenmiljö. Detta fenomen, att gifterna anrikas i näringskedjan, som även kallas biomagnifikation, uppträder också i den landlevande faunan, men där är halterna genomgående lägre. Rovfåglar är dock ett undantag från denna regel.

Höga nivåer av PCB och andra organiska miljögifter hittas i vävnaden hos valar. Späckhuggare i Medelhavet har visat sig innehålla så höga koncentrationer som 400 miljondelar.

Eftersom organiska miljögifter liknar hormoner och andra livsnödvändiga ämnen tas de lätt upp av växter och djur, inklusive människor.

På grund av att de bryts ned så långsamt, utsöndras organiska miljögifter inte så lätt och ackumuleras därför i organismer och näringskedjor. En del organiska föroreningar kan också omvandlas till stabilare föreningar än det ursprungliga ämnet. Detta är fallet med omvandlingen av DDT till DDE.

Det uppskattas att mer än 100 000 kemikalier har kommit ut på marknaden sedan 1945. Bara några av dessa har undersökts grundligt. Den nationella och internationella kontrollen av konstgjorda kemikalier som används är mycket bristfällig.
De flesta av de organiska miljögifterna är så stabila att de passerar reningsverken utan att brytas ner.

Alla giftiga ämnen som når ut i naturen kan egentligen betecknas som miljögifter. Vissa föroreningar kan skada levande organismer redan i låga halter, åtminstone om de får verka under en längre tid. Det bidrar till att föroreningar som är stabila och finns kvar länge i vår miljö har särskilt stora förutsättningar att agera som miljögifter.

Organiska ämnen som är svåra att bryta ned finns över hela jorden. Spridningen sker med vindarna, med havsströmmarna, via levande organismer och genom handel med olika produkter. De flesta stabila organiska ämnen framställs av människan.
Halterna är förhöjda i närheten av större städer och industrisamhällen.

De organiska miljögifterna sprids effektivast i varmare klimat. I kalla områden blir de mer stationära.
Detta har medfört att miljögifter samlas vid polerna, trots att utsläppskällorna finns mycket långt därifrån.
Särskilt vid Arktis har man under senare år uppmätt höga halter av miljögifter i isbjörnar, sälar, valar och fisk.
Detta har fått till följd att inuiterna tvingas avstå från en del av sin annars så hälsosamma traditionella kost.

Människan har under 1900-talet tagit tiotusentals olika organiska ämnen i bruk, ofta i stora kvantiteter.
På 1960-talet blev det alltmer uppenbart att vissa kemikalier hade fått en omfattande spridning i naturmiljön.
En del av dem kom att betecknas som miljögifter, eftersom djur som hade utsatts för dem ofta visade tecken på skador.

0

Problem/orsaker

Organiska miljögifter har uppmätts över hela jorden. De har påträffats på de öppna haven, i öknar, vid nord- och sydpolen och andra platser där inga viktiga utsläppskällor finns. Den enda förklaringen till deras närvaro är långväga transport från andra delar av jorden. Normalt är dock halterna störst närmast källorna. Föroreningsutsläppen har dock alltid varit betydligt större i Sydsverige och dess omgivningar än längre norrut. I vårt land avtar miljögiftshalterna därför i allmänhet mot norr.

Bekämpningsmedel mot insekter, ogräs och svampar sprids i stora mängder över jordbruks- och skogsmark. I Sverige och andra industriländer har användningen gradvis minskat. Några av de farligaste medlen utnyttjas dock än i dag i fattigare delar av världen. Den svenska naturmiljön innehåller fortfarande ämnen av detta slag; även sådana som aldrig har använts här.

Även kemikalier som används i industrin som aldrig varit avsedda för spridning i miljön kan läcka ut i naturen. PCB är det mest kända exemplet; andra ämnen av detta slag är klorparaffiner och bromerade flamskyddsmedel. En del av de stabila industrikemikalierna tillverkas inte längre, och när det gäller PCB har även användningen efterhand förbjudits helt i Sverige och många andra länder. Andra kemikalier har visat sig svårare att ersätta med mindre riskabla ämnen.
Användningen av bromerade flamskyddsmedel fortgår av den anledningen i nästan oförminskad omfattning.

Sedan 2001 gäller ett generellt förbud mot försäljning av fet östersjöfisk inom EU både som mat och djurfoder. Orsaken är att denna fisk har högre dioxinhalter än vad som anses vara acceptabelt. Endast svenskar och finländare är undantagna från denna EU-regel. Livsmedelsverket rekommenderar dock att man inte äter fet Östersjöfisk mer än en gång i månaden.
Detta gäller särskilt för flickor och kvinnor i fertil ålder.

Vissa organiska föroreningar har ingen praktisk användning, utan uppkommer som biprodukter vid olika tillverknings- eller förbränningsprocesser. Dit hör exempelvis HCB (hexaklorbensen), PAH (polyaromatiska kolväten) och dioxiner.
Mycket har gjorts för att få ner utsläppen av dessa ämnen, bland annat har klorgasblekning av papper upphört i de flesta länder, däribland Sverige. Tyvärr kvarstår vissa problem, bland annat innehåller fisken i Östersjön fortfarande höga halter av dioxiner. Utsläppskällorna till dessa dioxiner är okända.

0

Några viktiga organiska miljögifter

DDT är ett insektsbekämpningsmedel som är förbjudet i jordbruk och skogsbruk i Sverige sedan 1970-talet.
DDT har orsakat stor skada i miljön, bland annat upptäckte man på 1960-talet att havsörnarnas fortplantning skadats i och med att äggskalen blivit tunnare och ibland spräcktes vid ruvning. Först på senare år har miljön återhämtat sig från DDTs skadeverkningar.

PCB har använts i isolering i elektriska kablar och vajrar, i industriella oljor, färger och plastprodukter, i fogmassor i byggnader och i ett antal andra applikationer.
PCB väckte först uppmärksamhet på 1970-talet när det upptäcktes att ett stort antal gråsälar i Östersjön led av skelettskador och fortplantningsstörningar orsakade av PCB.
Även om PCB är förbjudet i de flesta länder, fortsätter det att läcka ut i miljön från byggnader, elektriska installationer och soptippar.

Dioxiner bildas som en biprodukt vid vissa tillverkningsprocesser och är ett miljöproblem. Vid till exempel klorgasblekning av pappersmassa bildas dioxiner.
Även vid avfallsförbränning bildas dioxiner, främst på grund av att avfallet ofta innehåller stora mängder av klorerade plastprodukter såsom PVC. Dioxiner uppstår även vid okontrollerade bränder.

Under Vietnamkriget användes växtgiftet Agent Orange, som innehöll dioxin, för att avlöva träden. Egentligen var Agent Orange bara ett samlingsnamn för flera av de växtgifter som de amerikanska styrkorna besprutade de vietnamesiska djunglerna med under åren 1962 till 1971.
Syftet var både att förstöra livsmedel och att göra det svårare för FNL-gerillan att gömma sig i den täta djungeln.
Ett par tre veckor efter besprutningen försvann alla löv, grödor och frukter, men giftet, dioxin, blev kvar i marken. Över två miljoner vietnameser tros lida av olika sjukdomar eller missbildningar efter att, antingen själva eller via föräldrarna, ha utsatts för gifterna.

Bromerade flamskyddsmedel förekommer främst i elektroniska apparater och i textilier för att uppfylla brandriskkraven.
Medlen avdunstar långsamt som gör att de finns i luften vid dessa apparater och textilier. Eftersom riskerna med bromerade flamskyddsmedel inte är helt kända finns ännu inga restriktioner i användningen. Förbud väntas dock för de bromerade flamskyddsmedlen PBDE (polybromerade difenyletrar) och PBB (polybromerade bifenyler), som har uppvisat liknande hälsoeffekter som miljögifterna DDT och PCB.

Triclosan är ett bakteriedödande ämne, som är förknippat med stora miljö- och hälsorisker.
De flesta forskare, tandläkare och myndigheter är överens om att ämnet gör mer skada än nytta.

Den största faran med användningen är att vissa bakterier är resistenta mot triclosan. Det innebär att när alla andra bakterier – farliga eller nyttiga – har avlägsnats är det fritt fram för de resistenta bakterierna.

Man fruktar att personer med cystisk fibros kan drabbas svårt, till och med livshotande, av bakterien Pseudomonas, som är resistent mot triclosan. Undersökningar på fisk, som satts ut nära reningsverk, har visat att triclosan inte bryts ned vid rening utan lagras upp i fisken.

Triclosan anses av Kemikalieinspektionen som ett extremt giftigt ämne som är akut dödligt för vattenlevande organismer och som kan orsaka skadliga långtidseffekter i vattenmiljön. Triclosan kan dessutom omvandlas till dioxiner vid förbränning.

0

Åtgärder för att begränsa organiska miljögifter

Det krävs internationellt samarbete för att försöka få stopp på spridningen av miljögifter.

Inom ramen för FNs miljöprogram (UNEP) utarbetades år 2001 Stockholmskonventionen om långlivade organiska föroreningar, som undertecknades av 151 länder.
Därefter har 94 länder undertecknat och ratificerat avtalet, som betyder att man också åtagit sig att följa det.

Bland de länder som undertecknat avtalet men ännu inte ratificerat det finns USA, Ryssland och Indien.

Sverige ratificerade avtalet år 2002 och avtalet trädde i kraft två år senare.

Stockholmskonventionen pekar ut tolv särskilt skadliga organiska föreningar, ibland kallade ”det smutsiga dussinet” som ska förbjudas eller vilkas användning ska begränsas. Dioxiner och PCB är två av dessa föreningar.
Konventionen ska även minimera eller eliminera utsläpp av ofrivilligt producerade biprodukter i form av dioxiner och furaner.

Alternativ till organiska miljögifter
Om hela världen kom överens om att sluta använda klor i material, produkter och industriella processer skulle problemen med dioxinutsläpp minska dramatiskt.

Många kostnadseffektiva miljövänliga alternativ finns redan, andra är på gång inom forskningen.
Exempel på sådana alternativ är: klorfri pappersblekning där syre, ozon eller peroxid används; klorfria plastsorter till exempel polyetylen och polypropylen eller användning av material som glas, stål och trä i stället för PVC eller andra plastsorter.

Inom EU saknas fortfarande ett fungerande system för att kontrollera hanteringen av kemikalier. För att en kemikalie ska kunna förbjudas måste myndigheter kunna bevisa att den är för farlig. Men kemikalieindustrin kan vägra att lämna ut den information som krävs och det gör processen onödigt dyr och långsam.

Därför arbetar EU med att ta fram ett nytt regelverk för att kunna kontrollera användandet av kemikalier. Det föreslagna systemet heter REACH och står för Registration, Evaluation and Authorisation of Chemicals.

När REACH införs kommer kontrollen av kemikalier att skärpas. 30 000 kemikalier kommer att registreras och det kommer att krävas tillstånd för att få använda kemikalier som kan misstänkas vara cancerframkallande eller ge skador på arvsmassa eller fortplantning.

Ett antal europeiska miljöorganisationer har formulerat fem krav på EUs framtida kemikalieregelverk:

1. Full rätt till information om kemikaliernas egenskaper, samt deklaration på innehållet i varor och produkter.
2. Ett slutdatum när alla kemikalier som förekommer på marknaden ska vara riskbedömda.
3. Utfasning av kemikalier som är långlivade eller bioackumulerbara.
4. Krav på att osäkra eller skadliga kemikalier sak ersätts med säkrare alternativ.
5. Att spridningen av miljö- och hälsofarliga kemikalier upphör senast 2020.

Konsumenternas makt är stor när det gäller att minska spridningen av miljögifter. När sambandet mellan klorblekt papper och skador på fisk stod klart i början av 1990-talet, krävde konsumenterna papper som var antingen oblekt eller blekt med metoder som gav mindre utsläpp. Efter ett par år blektes i stort sett inget papper på världsmarknaden längre med klorgas.

0

Vad kan du göra?

• Köp inte elektrisk utrustning som flamskyddats med bromerade föreningar.
• Använd naturmaterial när så är möjligt. Plast och andra syntetiska material innehåller ofta många olika syntetiskt framställda organiska föreningar.
• Släng aldrig förbrukad elektronik i hushållssoporna. De ska lämnas till miljöstation.
• Köp inte möbler och textiler som innehåller bromerade flamskyddsmedel.
• Köp miljövänliga bildäck utan giftiga HA-oljor. Fråga din bilhandlare!
• Undvik att använda tandkräm som innehåller triclosan.
• Undvik att använda kemiska ogräsmedel i trädgården.
• Lämna in farliga kemikalier till miljöstation.

Nationellt miljökvalitetsmål:

• Giftfri miljö

0

Konsekvenser av organiska miljögifter

Miljöeffekter
De ekologiska effekterna av kemikalier är komplexa och ofta svåra att analysera, men vissa ämnens effekter är väldokumenterade.
På grund av miljögifternas anrikning återfinns sällan höga halter av gifter hos växter eller växtätare, förutom vid spridning av bekämpningsmedel.

Rovdjur, sjöfåglar och rovfåglar, men även reptiler och fiskar, kan ackumulera skadliga halter av miljögifter. Och vid bekämpning av insekter med gift, dödas även bin och blomflugor, som normalt sett är viltiga för att pollenera blommor. Detta massdödande av insekter innebär att många fågelarter går miste om sin födoresurs. Fåglar dödas också av att äta gifthaltiga insekter.

Svensk natur har tagit skada av organiska miljögifter.
DDT och andra bekämpningsmedel åstadkom på 1950- och 1960-talen lokala förgiftningar bland fåglar och andra djur i jordbrukslandskapet. Gifterna vandrade efterhand uppåt längs näringskedjorna, och hos flera rovfågelarter nådde de så höga halter att fortplantningen starkt försämrades.

Genom inverkan av DDT blev äggskalen så tunna att de ofta krossades under ruvningen. De mest utsatta arterna var under
1970-talet nära att försvinna i Sverige, men i takt med att miljögiftshalterna därefter sjunkit har rovfågelbestånden helt eller delvis återhämtat sig. Till exempel har havsörnen kommit tillbaka till Vänern där den inte funnits på 100 år.

Under 1960- och 1970-talen påvisades också starkt försämrad fortplantning hos sälarna i Östersjön, med allvarliga beståndsnedgångar och utrotningshot som följd.
PCB bar huvudansvaret för sälarnas problem.
Till symptomen hörde fosterdöd åtföljd av livmoderskador och sterilitet. Liknande problem tycks ha drabbat de likaledes fiskätande däggdjuren utter och mink.
Uttern har försvunnit helt från stora delar av Syd- och Mellansverige.
Under senare år har situationen förbättrats för dessa arter, även om frekvensen av vissa skador som tyder på ett nedsatt immunförsvar har ökat bland sälarna.

Lokalt har missbildningar och andra skador förekommit hos fisk och bottenlevande djur utanför massaindustrier, i synnerhet där massan blekts med klorgas. Klorgasblekningen har nu avvecklats helt i Sverige, och tillståndet hos faunan i massafabrikernas närhet har förbättrats.

Hälsoeffekter av miljögifter
Organiska miljögifter kan vara mycket giftiga. I en förödande katastrof i Union Carbides fabrik i Bhopal, Indien, släpptes stora mängder miljögifter ut, vilket resulterade i mer än 16 000 döda och cirka en halv miljon allvarligt skadade.

Varje år dör uppskattningsvis 20 000 människor, de flesta i u-länder, av förgiftning i samband med användning av bekämpningsmedel.

Även i låga koncentrationer kan organiska miljögifter skada vilda djur och människor.

Organiska miljögifter kan störa ett antal av kroppens viktigaste funktioner. Bland dessa märks hormonsystemet, nervsystemet och immunförsvaret. Vissa miljögifter stör hormoner som reglerar många vardagliga funktioner som aptit, ämnesomsättning, menstruationscykeln, spermaproduktion och så vidare. I livmodern reglerar hormoner fostrets utveckling.

Ämnen som stör immunförsvaret minskar vår förmåga att motstå infektioner. Immunförsvaret är särskilt känsligt under utvecklingen just före och efter födelsen. Hos människan och andra däggdjur är barnet under perioden efter födelsen extra utsatt eftersom modersmjölken kan innehålla stora mängder miljögifter.

Vissa miljögifter påverkar nervsystemet. DDT och vissa former av PCB har visat sig kunna störa hjärnans utveckling hos unga individer och livslånga beteendestörningar. Dessa ämnen kan också ge skador på immunförsvaret och fortplantningssystemet.
Vissa dioxiner är bland de giftigaste ämnen vi känner. Cancerrisker har fått stor uppmärksamhet de senaste decennierna, men nu har oron ökat för fosterskador, samt effekter på immunsystem och reproduktion.

0

Sammanfattning av organiska miljögifter

Vårt samhälle tillförs ständigt nya kemiska föreningar. De organiska föreningarna innehåller kol och liknar de föreningar som allt levande är uppbyggda av och som utför viktiga funktioner i organismerna.

Det som utmärker organiska miljögifter är:

• De är skadliga för levande organismer.
• De är syntetiskt framställda. Det innebär att de inte finns naturligt i naturen och därmed har växter,
  människor och djur inget nedärvt försvar mot dem.
• De är långlivade, det vill säga de bryts inte ned fort i naturen.
• När naturen får ta emot nya, syntetiskt framställda organiska föreningar tas de lätt upp av växter
  och djur eftersom de liknar ämnen som naturligt finns i organismerna. De ansamlas i näringskedjan
  så att rovdjur får den största koncentrationen av giftet.

Exempel på organiska miljögifter som har ställt till stor skada i naturen är DDT, PCB och dioxiner. DDT är ett insektsgift som användes i stor skala inom jordbruket på 1950- och 60-talen. Småfåglar åt insekter som fått i sig DDT och blev i sin tur uppätna av rovfåglar, som fick höga koncentrationer av DDT i kroppen. Detta gjorde att äggskalsproduktionen stördes. Värst drabbade blev pilgrimsfalken och havsörnen som var nära att utrotas på grund av DDT och tjuvjakt.

PCB användes, främst under 1960-talet, som isoleringsmaterial för bland annat elkablar och som fogmassa i hus. PCB anrikades i näringskedjan och drabbade framför allt sälar med hormonella och genetiska skador. En stor del av sälstammen i Östersjön slogs ut.

Dioxiner är en stor grupp klorhaltiga organiska miljögifter som uppstår som biprodukter vid olika industriella processer där klor används. På 1970-talet påträffades fisk med skelettskador på många platser i närheten av pappersbruk där papperet blektes med klorgas.

Typiska skador på djur och människor av organiska miljögifter är hormonrubbningar och därmed fortplantningsstörningar och genetiska skador, skador på nervsystemet och hjärnan.

Ett stort problem med att sprida konstgjorda organiska ämnen med okända effekter i naturen är att om skador kommer - på till exempel en djurgrupp - då vet man inte vad man ska leta efter, eftersom så många främmande ämnen är i omlopp.

En grupp av organiska föreningar som diskuteras mycket för närvarande är bromerade flamskyddsmedel. Dessa har stor likhet med PCB, med den skillnaden att kloret i PCB är utbytt mot brom, ett nära besläktat grundämne. Man har länge vetat att flera av dessa ämnen är miljöfarliga, men brandsäkerheten har prioriteras framför miljöhänsyn. Bromerade flamskyddsmedel används för att brandskydda elektroniska apparater, textilier, möbler med mera.